Sömnlös
Sömnlösa nätter av den syn han har fått som har spelats in i hjärnan och återkommer med följe av vrede och
lidelse. Min Yngsta lilla syster, som tar studenten nu, var ute med sina närmaste vänner på en nattklubb. Då ngn
hällde i ngt i hennes glas. Hon märkte av detta när hon var på väg hem strax efter att hon druckit ur glaset.
När hon kom hem var det illa. Jag blev uppringd i natten av mor, och kunde höra henne i bakgrunden. Hon var skräckslagen och ropade efter pappa. Men då refererade till mig. Och sa att jag var som hennes pappa. Vi har inte träffat vår far sen ca 10 år. Så jag har som äldst, tagit lite av faderrollen i familjen. Trots att jag har känt så själv så lämnade hennes rop efter mig som far ett stort intryck. Jag rusade till mammas lägenhet där hon var och såg förskräckt min lilla syster med blodröda ögon gråtande och skräckslagen för hon förstod inte vad som hände henne. Och hela hennes kropp var i ett tillstånd som påminner om ett grovt fall av parkinson. Hon hade ofrivilliga rörelser och ryckningar i armar och ben som hon inte kunde få stopp på. Hon fick konstant panik anfall med ojämn och kraftig andning. Hon tappade synen till och från. Mitt blod kokade inombords och hela mitt medvetande kämpade för att komma på ngt som kunde hjälpa. Vi väntade på en ambulans. Tog för lång tid tycker jag med tanke på att sjukhuset ligger på 5 minuters gång avstånd. När dom var framme kollade dom henne lite var jävligt långsamma och med andra ord tyckte bara att hon skulle skärpa sig lite och att hon nog bara har druckit för mkt. Men de tog henne till akuten. Hade dom inte det hade jag nog burit henne ner till bilen kört henne in på akuten själv innan de hade ens hunnit starta sin bil. På akuten tog de henne inte som ett akutfall och tog ett blodprov efter lång väntan sedan fick vi vänta ca 4 timmar på läkare. När läkaren kom sa han att han hittade inget. Men då hade min syster redan genomlidit av dom kraftiga spasmer och panik anfallen och allt konstant i 3.5 timme. Tillslut lyckades hon somna med min jacka som kudde. och min hand på huvet. Jag har fått höra av personer som studerar inom våden att ska man kolla efter några droger å så måste dom ta ett urinprov vilket dom inte gjorde. I skrivande stund mår min syster bra. Hon var mkt matt dagen efter. Men själv kan jag bara tänka på i vrede på vad jag skulle göra med den personen som har orsakat detta och jag fick tag på denne. Och det skär i var enda cell i mitt hjärta när jag minns hennes blick efter hjälp i gråt och skräck med hela kroppen i spasmer, frågandes varför ngn kan hata henne så mkt att dom utsätter henne för detta...
Till helgen är det den äldre lilla syrran avskedsfest, hon flyttar till New York. Och på Tidsdag är det yngsta lilla systern studenten. Jag hoppas bara jag kan lugna mina tankar så jag kan i lugn och ro vara med och glädja mig åt mina systrars firande...
Hepp
Det dök upp ett par brudar på bygget från konstskolan. Och med dem en model.
Studenterna hade tydligen ngt plagg som de hade designat och skulle plåta den med modellen.
Och ljuset och bakgrunden i bygget var tydligen perfekt for en photo shoot.
Arbetsmoralen ökade på bygget. Men produktiviteten sjönk några grader. Olyksriskerna var lite högre, och jag har för mig att någon fick en lätt nackspärr.
Själv höll man sig i några stadiga 6 minuter, sen smög man fram och frågade lite.. Får jag oxå ta en bild?
Men nix det fick man itte. Fan, jag som kunde se det framför mig, en klockren bild med modellen i design kläderna och med min Fast grip i handen. Men men. Jag smög tebax och smög in några bilder på cameran fast utan en fastgrip då.
A ja va ska man säga te allt detta
Boys will be boys.
Kläderna ska fixas till.
Det poseras för fullt
Busted!
Vafan jag kan la oxå posera eller.
Me screw long time
Man undrar hur många skruvar man har skruvat in och ut än så länge..
En j#vla massa i.af Av ngn anledning så blir alltid arbetsuppgifterna uppdelade så att jag blir den som skruvar.
Jag skanske ska lägga upp ett tips om hur man skruvar ultra fort. Men itte idag.
Nu har vi kört färdigt med undertak eller himling som det kallas i Nörje. Och nu är det vägg och skört som gäller.
Im ready!
Mkt skönt med omväxlingen tycker jag. Man har vart liiiiite seg och trött på undertak.
Så då började det med en vägg brevid en annan. Varför dubbelvägg? Jag e lite osäker. Det luktar lite "ops vi gjorde lite fel och måste nog ha en vägg till här för ljud isoleringen"
Så här ser det ut innan vi börjar med vägga.
Så då är det bara att börja regla ut. Och det blir en ganska hög vägg. Så då brukar man aväxla den på en viss höjd.
Vilket betyder att man sätter smamma bit som ma har i botten och i toppen fast kanske någonstans vid 2.5 merters höjd. Detta för att få en bättre stabilitet på väggen iom att den e så hög. Men vi sket i det. För vi körde med reglar som var förstärkta.
Stabila grejer :D
Här improviserade vi lite för att få det bra runt ventilationen. Det finns såklart standart procedurer för detta men va faen
Lite kul och variation måste man ha. Plus att det blev stabilt som min bröstkorg.
Så då har vi reglat upp och isolerat. Så gipsar vi och som jag har påpekat förr så kan gipset ganska ofta inte stämma
i mått. För smal eller kort m.m Så det enklaste alternativet är att inte skruva fast reglarna i förväg på cc60.
Vi anpassar reglingen med gipsningen och flyttar reglarna så att de passar med gipset.
Så da. Då var det dax att gipsa runt vetliationen och det är en knepig bit.
Det blev en mkt smal bit av gipset som blev över på vänster sida. Och såga ut den utan att den
går sönder.
Men med ett litet trick under ärmen så fixar vi dä :D
Silvertejp på baksidan innan man sågar! Damn im good.
Så da. Då var det klart med den väggen. Men så får vi reda på att det ska anslutas andra väggar mot denna nya vägg.
Å varför får man reda på sånt sent? Det hade nämligen vart gött att förbereda för den anlutande vägen när man endå höll på. A ja, det skapar job iaf. Å vi får ju betalt per timme...
En sista bild för idag. Så här ser det ut från väggen vi har jobbat på.
Doktorn e det ngt fel på mig?
Ja innan resan tebax te Norge så tog exet å undertäcknad e sväng te apoteket för lite host och pollen medics. Och då fick man värsta atacken från apotekarien och exet hakade på såklart. Det menades att jag kunde ha lunginflamation å grejer. Du kan bli blodförgiftad sa de. Ok jag ska söka te läkarn när jag kommer te Norge dåda....
Jaha imorse så ringde jag upp Bygg läkarn. Och efter en beskrivning av mina symptomer sa han rakt ut -jag drar åt mig öronen här. Och menade att det lät allvarligt och jag behövde röntkas. Jaha tänkte jag och började acceptera faktum att det kande kanske vara lite allvarligt då.
Då åkte man te akuta å ställde sig i kö på ca 1 timme. Tillslut fick man sitta one o one med en kvinnlig läkare. Och jag drog på beskrivningen lite dramatiskt så där. Men hon vekade inte alls imponerad.
Hon sa - Ja det vekar som en vanlig fökylning. Du kan åka hem och vänta ett tag till så går det nog över snart.
Ehhh, jag var ju inställd på att det skulle vara lite allvarligt nu juh! Så fock it, tänkte jag. Och tittade på henne med oroliga ögon och sa... Jag hostade blod igår. Hon tittade lite på mig men fan, tror att hon såg igenom den. För hon verkade helt orörd och sa bara -Det är nog antagligen från näsan eller ett litet sår du har fått i halsen på grund av allt hostande. Men hon tyckte man kunde ta ett litet blod prov i.af. Så då gick hon en sväng. Och in kom en söt jänta pigg å gla å satte sig brevid och sa -Nu ska vi ta lite blodprov! Emmm ja, sa jag och tittade fösiktigt på namn skylten. Där löd texten... Student. O shit tänkte jag. Så du e student sa jag. Och hon svarade inte mer än -Aaa Och nickade mkt glatt samtidigt. Ok kör på sa jag. Så efter en liten diskution om vilket finger som skulle passa bäst för detta endamål, stack hon mig i höger långfinger. Sen tryckte hon på så att det kom lite blod. Efter ca 10 sekunders tryckande sa hon. Jag får sticka i ett finger till. Det kom inte så mkt blod. Jaha kul, tänkte jag medans jag försökte trycka fram några extra droppar blod från det första sticket.
Efter blod proven så kom läkaren tebaks och sa att jag hade ngt virus i mig. Och ska bara se till att äta och sova riktigt. Så går det nog över snart. Ok sa jag. Tackade för mig, tog emot lite papper och gick ut.
Betalade parkeringen på 75 spänn och funderade om det var värt 3 timmars arbetstid, att bli stucken 2 gånger i fingret av en jänta som läser te sjuksköterska.
Sen när jag anländer till jobbet läser jag i pappret jag fick av läkarn. Och på det första stog det: Egen kostnad 177 kr. Betalas i kassan. Fokk, nu måste jag tebaka dit juh för att betala. Får la försöka efter jobbet imorrn. Dom måste la ha öppet efter kl 8.
Imorrn skriver jag ngt mer jobb relaterat. Jag har bl.a dratt med lite mer verktyg plus att jag har ett skit bra tips för gipsaren.
Och nu avslutar jag me ett farväl till min super sköna gispskniv som jag har haft sen skolan. Den låg imorrse i en lite fränt luktande pöl som en pundare hade länmnat efter sig. Min fina gipskniv. May you rest in piss.
Yoshi
Sjukt..
Hostan kan ja la leva med, men att man känner sig utslagen får lite feber då och då och bara vill
sova hela tiden, e urk, tvi å bläääää. Som Joseph Cinque sa "Give us us freee!"
Åså avslutar jag med en bild på min lilla valp, efter att han fick den gubbigaste klippning so far.
Från arkivet
Hostar å flåsar så t.o.m min lilla vovve tittar oroligt på mig.
Jag har suttit och bläddrat lite på en äldre hårddisk och hittat lite bilder från förr när bygg kariären började.
Började som byggnadsplåtslagare. Bygg kunskap innan detta.. ja man kan säga att jag fick be om instructioner för att sätta upp en tavla. Men jag slängde in mig i denna bransh av ren nyfikenhet och just för att göra en av mina svaga sidor till en stark.
Detta är nog ngt som jag ärvt från fassan. Mins att när jag var en liten skit så var jag höjd rädd. Och tvingade mig själv då att klättra på Fässberget. Detta fenomen e ju på gott och ont. Tex. kommer ihåg att fassan hade dåligt tålamod med skidåkningen när han skulle prova på't, så när han ramlade på arselet gick han raka vägen te de svarta backarna istl. En envis j#vel som en annan här. ;P
Ok, mitt första jobb var då i Mölndal. Vid Lyckholms brygeri om jag mins rätt. Jag var nog den som haft flest timmar på bygget av plåtslagarna. Det var tufft i början men mitt kreativa tänk tog mig långt. Saknar plåtslageriet faktist. Det är kul som man kan forma plåten efter ens önska. Har funderar lite då och då om man skulle köra ett race innom detta igen nån dag.
Det var mkt med fallsningar, specialklippa och mkt bonkande.
Så här såg det ut under ett tidigt stadium.
Och så här brun blir man av att jobba på tak med reflekterande plåt under soliga dagar.
Och här har vi en färdig del. Mkt bonkande, cuttande, svärande och plåster bakom detta jobb.
Men då var vi juh bara halvägs klara.
Man ska alltid veta hur jobbet ska se ut innan man börjar. Och han menar då att det är viktigt att veta vad man gör och hur det ska bli och inte köra lite i taget och se hur det blir sen. Vilket tydligen e det vanligaste här i Norge har jag märkt. For real.
Materialet man fäster med, ska alltid vara av bättre kvalité än materialet som man fäster.
Alltså skruvar, spik m.m ska tåla mkt mer och hålla mkt längre än det du fäster.
Nu ska jag se ett avsnitt av Heroes! God dajm va de e geo!
Tiden ...
Fan va tiden går äckligt fort va.
Vart och träffat kusinen som man inte har sätt på 10 år! Det blev en helkväll med go mat, go dricka å go dans.
Det skålar vi för!
Sen fick vi notan som påminner om en Norsk bygg-ritning.
