Sömnlös
Just nu är Snickarns själ i eld och lågor av vrede och med ett knäckt och blödande hjärta.
Sömnlösa nätter av den syn han har fått som har spelats in i hjärnan och återkommer med följe av vrede och
lidelse. Min Yngsta lilla syster, som tar studenten nu, var ute med sina närmaste vänner på en nattklubb. Då ngn
hällde i ngt i hennes glas. Hon märkte av detta när hon var på väg hem strax efter att hon druckit ur glaset.
När hon kom hem var det illa. Jag blev uppringd i natten av mor, och kunde höra henne i bakgrunden. Hon var skräckslagen och ropade efter pappa. Men då refererade till mig. Och sa att jag var som hennes pappa. Vi har inte träffat vår far sen ca 10 år. Så jag har som äldst, tagit lite av faderrollen i familjen. Trots att jag har känt så själv så lämnade hennes rop efter mig som far ett stort intryck. Jag rusade till mammas lägenhet där hon var och såg förskräckt min lilla syster med blodröda ögon gråtande och skräckslagen för hon förstod inte vad som hände henne. Och hela hennes kropp var i ett tillstånd som påminner om ett grovt fall av parkinson. Hon hade ofrivilliga rörelser och ryckningar i armar och ben som hon inte kunde få stopp på. Hon fick konstant panik anfall med ojämn och kraftig andning. Hon tappade synen till och från. Mitt blod kokade inombords och hela mitt medvetande kämpade för att komma på ngt som kunde hjälpa. Vi väntade på en ambulans. Tog för lång tid tycker jag med tanke på att sjukhuset ligger på 5 minuters gång avstånd. När dom var framme kollade dom henne lite var jävligt långsamma och med andra ord tyckte bara att hon skulle skärpa sig lite och att hon nog bara har druckit för mkt. Men de tog henne till akuten. Hade dom inte det hade jag nog burit henne ner till bilen kört henne in på akuten själv innan de hade ens hunnit starta sin bil. På akuten tog de henne inte som ett akutfall och tog ett blodprov efter lång väntan sedan fick vi vänta ca 4 timmar på läkare. När läkaren kom sa han att han hittade inget. Men då hade min syster redan genomlidit av dom kraftiga spasmer och panik anfallen och allt konstant i 3.5 timme. Tillslut lyckades hon somna med min jacka som kudde. och min hand på huvet. Jag har fått höra av personer som studerar inom våden att ska man kolla efter några droger å så måste dom ta ett urinprov vilket dom inte gjorde. I skrivande stund mår min syster bra. Hon var mkt matt dagen efter. Men själv kan jag bara tänka på i vrede på vad jag skulle göra med den personen som har orsakat detta och jag fick tag på denne. Och det skär i var enda cell i mitt hjärta när jag minns hennes blick efter hjälp i gråt och skräck med hela kroppen i spasmer, frågandes varför ngn kan hata henne så mkt att dom utsätter henne för detta...
Till helgen är det den äldre lilla syrran avskedsfest, hon flyttar till New York. Och på Tidsdag är det yngsta lilla systern studenten. Jag hoppas bara jag kan lugna mina tankar så jag kan i lugn och ro vara med och glädja mig åt mina systrars firande...
Sömnlösa nätter av den syn han har fått som har spelats in i hjärnan och återkommer med följe av vrede och
lidelse. Min Yngsta lilla syster, som tar studenten nu, var ute med sina närmaste vänner på en nattklubb. Då ngn
hällde i ngt i hennes glas. Hon märkte av detta när hon var på väg hem strax efter att hon druckit ur glaset.
När hon kom hem var det illa. Jag blev uppringd i natten av mor, och kunde höra henne i bakgrunden. Hon var skräckslagen och ropade efter pappa. Men då refererade till mig. Och sa att jag var som hennes pappa. Vi har inte träffat vår far sen ca 10 år. Så jag har som äldst, tagit lite av faderrollen i familjen. Trots att jag har känt så själv så lämnade hennes rop efter mig som far ett stort intryck. Jag rusade till mammas lägenhet där hon var och såg förskräckt min lilla syster med blodröda ögon gråtande och skräckslagen för hon förstod inte vad som hände henne. Och hela hennes kropp var i ett tillstånd som påminner om ett grovt fall av parkinson. Hon hade ofrivilliga rörelser och ryckningar i armar och ben som hon inte kunde få stopp på. Hon fick konstant panik anfall med ojämn och kraftig andning. Hon tappade synen till och från. Mitt blod kokade inombords och hela mitt medvetande kämpade för att komma på ngt som kunde hjälpa. Vi väntade på en ambulans. Tog för lång tid tycker jag med tanke på att sjukhuset ligger på 5 minuters gång avstånd. När dom var framme kollade dom henne lite var jävligt långsamma och med andra ord tyckte bara att hon skulle skärpa sig lite och att hon nog bara har druckit för mkt. Men de tog henne till akuten. Hade dom inte det hade jag nog burit henne ner till bilen kört henne in på akuten själv innan de hade ens hunnit starta sin bil. På akuten tog de henne inte som ett akutfall och tog ett blodprov efter lång väntan sedan fick vi vänta ca 4 timmar på läkare. När läkaren kom sa han att han hittade inget. Men då hade min syster redan genomlidit av dom kraftiga spasmer och panik anfallen och allt konstant i 3.5 timme. Tillslut lyckades hon somna med min jacka som kudde. och min hand på huvet. Jag har fått höra av personer som studerar inom våden att ska man kolla efter några droger å så måste dom ta ett urinprov vilket dom inte gjorde. I skrivande stund mår min syster bra. Hon var mkt matt dagen efter. Men själv kan jag bara tänka på i vrede på vad jag skulle göra med den personen som har orsakat detta och jag fick tag på denne. Och det skär i var enda cell i mitt hjärta när jag minns hennes blick efter hjälp i gråt och skräck med hela kroppen i spasmer, frågandes varför ngn kan hata henne så mkt att dom utsätter henne för detta...
Till helgen är det den äldre lilla syrran avskedsfest, hon flyttar till New York. Och på Tidsdag är det yngsta lilla systern studenten. Jag hoppas bara jag kan lugna mina tankar så jag kan i lugn och ro vara med och glädja mig åt mina systrars firande...
Kommentarer
Trackback
